ANDREJ ZVEREV
PANGAEA (2026), 20 min. Performance by Andrej Zverev (GE/SE)
7 June
Benhuset, Katarina Östra Kyrkogårdsgränd (Katarina Cemetery, access from Södermannagatan)
In the exhibition Ekens färger (The Colours of the Oak) by Monica Larsson
Andrej Zverev sees performance as an artistic practice that unites the past and the present in the same space. It is a space where the human becomes an altar for tradition, culture and memory. Zverev explores how strongly a person is attached to their roots and origins, and whether it is possible to live without cultural connection in the modern world. He wants the performance to raise questions rather than provide ready-made answers.
Andrej Zverev ser performance som en konstnärlig praktik som förenar det förflutna och nuet i samma rum. Det är ett rum där människan blir ett altare för tradition, kultur och minne. Zverev utforskar hur starkt en människa är knuten till sina rötter och sitt ursprung, och om det är möjligt att leva utan kulturell anknytning i den moderna världen. Han vill att performancen ska väcka frågor snarare än att ge färdiga svar.
ANNA KINBOM
Lecture performance (2026), 40 min by Anna Kinbom. In English
7 June
AM Public Studio, Katarina Bangata 25, ground floor
In a number of audiovisual works, Anna Kinbom has returned to places and memories from her childhood and adolescence. In her lecture performance, she presents works and speaks about them. Here, Kinbom’s songs and lyrics are woven together with her interest in writing performance history.
I ett antal audiovisuella verk har Anna Kinbom återvänt till platser och minnen från barndomen och tonåren. I sin lecture performance visar hon verk och berättar om dem. Här vävs Kinboms sånger och texter samman med hennes intresse för att skriva om performancehistoria.
ANU MIETTINEN
Lecture about performance art by Anu Miettinen (FI), in conversation with Catrin Lundqvist. In English
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44 (entrance inside the archway, 1st floor, lift in the yard)
ENG:
Anu miettinen is making a forest in Iceland. Her artistic research on art, democracy, and climate change is reflected in her work Circulation – Kiertokulku, which she began in 2019 and presents to viewers in various ways: on-site in Iceland, online, in exhibitions, and through filming the Forest Story video interviews. Her work combines site-bound and conceptual art with performative elements. A combination she is increasingly interested in. The seedlings are displayed through surveillance cameras and present a performance of growing up moment by moment. The Forest Story interviews, which are done in pairs, are performances for an intimate audience, i.e., for the artist as the camerawoman.
Anu Miettinen (b. 1975), a visual artist from Helsinki and Kemiönsaari since 1998. Her main means of expression are photography, video, environmental art, installations and painting. She has been characterised by making artworks for years and interacting with people.
Miettinen will continue filming the Forest Story video interviews in pop-up and on-the-road style in galleries and forests in the summer of 2026.
Supported by the Cultural Foundation for Sweden and Finland
SV:
Anu Miettinen skapar en skog på Island. Hennes konstnärliga forskning om konst, demokrati och klimatförändringar återspeglas i hennes verk Circulation – Kiertokulku, som hon påbörjade 2019 och presenterat på olika sätt: på plats på Island, online, i utställningar och genom att filma videointervjuerna i Forest Story. Hennes verk kombinerar platsspecifik och konceptuell konst med performativa element. En kombination hon är alltmer intresserad av. Plantorna visas genom övervakningskameror och är en performativ akt genom att i varje ögonblick förändras genom sitt växande. Intervjuerna i Forest Story, som görs parvis, är performances för en intim publik, det vill säga för konstnären som kameraperson.
Anu Miettinen (f. 1975), bildkonstnär från Helsingfors och sedan 1998 även boende på Kimitoön. Hennes huvudsakliga uttrycksmedel är fotografi, video, miljökonst, installationer och måleri. Hennes konst har i många år präglats av att skapa konstverk och interagera med människor.
Miettinen kommer att fortsätta göra videointervjuer med Forest Story i popup- och on-the-road-stil i gallerier och skogar under sommaren 2026.
Med stöd av Kulturfonden för Sverige och Finland
Untitled Strasbourg (2025), 7 min. Screening by Armenak Grigoryan (AM), presented by Best Before Collective. In English
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
This 7-minute-4-second video performance is filmed on the Post Bridge, built in 1904 in Strasbourg. The artist draws water from the river with a metal bucket and pours the same water back into the river from the opposite side of the bridge, repeating the action four times. With each repetition, the weight of the bucket becomes increasingly tangible, transforming a simple gesture into physically demanding labour.
Armenak Grigoryan is an artist, art historian and curator. He graduated from the Yerevan State Academy of Fine Arts, Department of Graphic Art, in 2008 and defended his PhD in Art History in 2011 with the thesis The Historiography of Armenian Medieval Art in the Armenian Periodical Press of the Late 19th and Early 20th Centuries. In 2009–2010 he completed the Cultural Project Management programme at the Institute of Contemporary Art in Yerevan. Grigoryan has participated in numerous projects as both artist and curator, and curated the 2017 Festival of Alternative Art at the Armenian Center for Contemporary Experimental Art in Yerevan. He is currently a professor of drawing and sketching at the State Academy of Fine Arts of Armenia, where he leads studio teaching and contributes to curriculum development. He is also a member of the Art Studio at the Ashot Johannissyan Research Institute in the Humanities.
Denna videoperformance, 7 minuter och 4 sekunder lång, är filmad på Post Bridge, byggd 1904 i Strasbourg. Konstnären hämtar vatten från floden med en metallhink och häller tillbaka samma vatten i floden från brons motsatta sida, en handling som upprepas fyra gånger. Med varje repetition blir hinkens tyngd allt mer påtaglig och förvandlar en enkel gest till ett fysiskt krävande arbete.
Armenak Grigoryan är konstnär, konsthistoriker och curator. Han tog examen från Yerevan State Academy of Fine Arts, Department of Graphic Art, 2008 och disputerade i konstvetenskap 2011 med avhandlingen The Historiography of Armenian Medieval Art in the Armenian Periodical Press of the Late 19th and Early 20th Centuries. Åren 2009–2010 genomförde han programmet Cultural Project Management vid Institute of Contemporary Art i Jerevan. Grigoryan har deltagit i ett flertal projekt som både konstnär och curator, och curaterade 2017 Festival of Alternative Art vid Armenian Center for Contemporary Experimental Art i Jerevan. Han är för närvarande professor i teckning och skiss vid State Academy of Fine Arts of Armenia, där han leder ateljéundervisning och medverkar i utvecklingen av läroplanen. Han är även medlem i Art Studio vid Ashot Johannissyan Research Institute in the Humanities.
CAROLINA HINDSJÖ
The Angel Was in Two Places at Once (2026). Performance reading by Carolina Hindsjö. In English
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
The angel was in two places at once.
Being in two places at the same time is called bilocation and is a supernatural or psychic ability. It is seen as a religious or spiritual event.
For the angel, it was everyday life, and he did not even reflect on it.
Carolina Hindsjö tells stories about the unattainable. She draws, paints, makes films and installations, as well as performances. She examines the big questions of life, and the subjects in her work range between politics, religion, mathematics and philosophy. Her art offers many possibilities for interpretation, and ambiguity interests her. This recurs both in the storytelling and in her choice of colours. The works often take the form of fairy tales, and mythological and religious elements are clear. She writes her own scripts and animates the films herself. The film music is created through collaborations with other artists.
Carolina Hindsjö’s visual world contains animals, people, hybrids, plants and geometric shapes. Her films and visual stories, like classic fairy tales and myths, can withstand being seen and retold over and over again.
Ängeln var på två platser samtidigt.
Att vara på två platser samtidigt kallas bilokation och är en övernaturlig eller psykisk förmåga. Det ses som en religiös eller andlig händelse.
För ängeln var det vardag, och den reflekterade inte ens över det.
Carolina Hindsjö berättar historier om det ouppnåeliga. Hon tecknar, målar, gör film och installationer, samt performance. Hon undersöker de stora livsfrågorna och ämnena i hennes verk rör sig mellan politik, religion, matematik och filosofi. Hennes konst erbjuder många tolkningsmöjligheter och flertydighet intresserar henne. Det återkommer både i berättandet och i hennes färgval. Verken antar ofta formen av sagor och mytologiska och religiösa inslag är tydliga. Hon skriver sina egna manus och animerar själv sina filmer. Filmmusiken skapas i samarbete med andra konstnärer.
Carolina Hindsjös bildvärld innehåller djur, människor, hybrider, växter och geometriska former. Hennes filmer och bildberättelser, liksom klassiska sagor och myter, tål att ses och berättas om och om igen.
GUSTAF BROMS
OSMOSIS – A Movement Between Action and Inaction by gustaf broms
5–7 June
CANDYLAND, Gotlandsgatan 76
A movement between action and inaction.
Gustaf’s work explores the porous boundaries of being, between the body’s physical experience and the perceptions of consciousness, between the individual and the surrounding environment.
Or as someone put it:
“The Universe is looking at itself through a tiny mirror”.
En rörelse mellan aktion och inaktion.
Gustafs arbete undersöker varandets porösa gränser, mellan kroppens fysiska erfarenhet och medvetandets upplevelser, mellan individen och omgivningen.
Eller som någon uttryckte det:
“The Universe is looking at itself through a tiny mirror”.
HELENA BURMAN
All My Days (2026) with Helena Burman
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
In the performance work All My Days, a line is drawn for each day lived. The work creates a visual representation of the passage of time and the transience of life. The action is carried out in a state of mindful presence, where each line functions as a marker of a day that has passed while also carrying traces of the past.
Through this repeated action, questions of existence and memory are explored, as well as how time is experienced and how identity takes form. What defines a day, a year or a life – the individual defining events, or the recurring and often overlooked moments of everyday life?
The work also examines the relationship between the individual and the collective.
I performanceverket Alla mina dagar dras ett streck för varje levd dag. Verket skapar en visuell bild av tidens gång och livets förgänglighet. Handlingen utförs i medveten närvaro, där varje linje fungerar som en markering av en passerad dag och samtidigt bär spår av det förflutna.
Genom denna upprepade handling undersöks frågor om existens och minne, samt hur tid upplevs och hur identitet tar form. Vad definierar en dag, ett år eller ett liv – de enskilda avgörande händelserna, eller de återkommande och ofta förbisedda skeendena i vardagen?
Verket undersöker även relationen mellan det enskilda och det kollektiva.
JANINE MARIA SCHNEIDER
Spinning on Långholmen (2026), 7 min. Screening by Janine Maria Schneider (AT), followed by a conversation with Anna Kinbom. In English
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
Spinning on Långholmen is an artistic film and performance project set on the island of the same name. Engaging with its history as a former spinning house and prison, the film explores themes of exclusion, power structures and autonomy.
Janine Maria Schenider is supported by Vorarlberg
Spinning på Långholmen är ett konstnärligt film- och performanceprojekt som utspelar sig på ön med samma namn. Med utgångspunkt i dess historia som tidigare spinnhus och fängelse utforskar filmen teman som utanförskap, maktstrukturer och autonomi.
Janine Maria Schneider stöds av Vorarlberg
LEIF HOLMSTRAND
Containing Containing (2026) by Leif Holmstrand
6 June
Katarina AP, Katarina Bangata 49
Containing Containing is a performance piece without a real beginning or end. The costume and the body are the main characters, and a continuous process of incorporation and expulsion unfolds. A rite-like play with queer overtones.
Leif Holmstrand (b. 1972) draws on non-straight cultural expressions, historically and geographically dispersed. They work sculpturally, pictorially and in text and physical action with the dissolution of perceptions in the surrounding world and body. Over the past 40 years, performance has remained a central thread in their practice, emerging from a background in poetry and evolving into an expression through dance and visual theatre.
They perform both alone and in collaboration. Holmstrand is interested in the power of everyday rituals to express the unknown and the absurd, and in exploring how the body – specifically the disabled body – can express increasingly complex subtleties. Another strand in their work is their exploration of assemblage, collage and painting, which until recently has been both prolific and quietly personal. This visual work is an intuitive attempt to express the inherent tension of human fragility. Each work becomes a process of distilled time.
Containing Containing är ett performancestycke utan egentlig början eller slut. Dräkten och kroppen är huvudpersonerna, och ett kontinuerligt införlivande och utstötande pågår. En ritliknande lek med queera förtecken.
Leif Holmstrand (f. 1972) utgår från icke-straighta kulturyttringar, historiskt och geografiskt spridda. Hen arbetar skulpturalt, bildmässigt och i text och fysisk handling med perceptionens upplösning i omvärld och kropp. Under de senaste 40 åren har performance varit en central del av hens praktik, med rötter i poesin och senare utvecklad genom dans och visuell teater.
Hen arbetar både solo och i samarbete med andra. Holmstrand intresserar sig för vardagliga ritualers förmåga att uttrycka det okända och absurda, samt för hur kroppen – särskilt den funktionsnedsatta kroppen – kan uttrycka allt mer komplexa subtiliteter. En annan del av konstnärskapet är utforskningen av assemblage, collage och måleri, som fram till nyligen varit både omfattande och stillsamt personlig. Dessa visuella verk är ett intuitivt försök att uttrycka den inneboende spänningen i mänsklig bräcklighet. Varje verk blir en process av destillerad tid.
LOTTA PETRONELLA
Själö Herbarium (2026), performance with Lotta Petronella (FI) and a choir
7 June
Benhuset, Katarina Östra Kyrkogårdsgränd
Själö Herbarium is a spoken word performance with a choir. It embodies hundreds of years of institutional violence and hauntings on the island of Själö. The starting point is three herbaria collected and created on the island between 1673 and the present.
seeds lie waiting in the ground during the winter
this place is haunted
by the indifference of history
the roots are always bigger
than the plant itself
what you see is not
the whole story
I call upon the seals, the rocks, the ticks, the missing bodies and the plants to show us the way.
I dig carefully for the roots, the botanical evidence.
Lotta Petronella’s work is supported by the Finnish Cultural Foundation and the Cultural Foundation for Sweden and Finland
Själö Herbarium är en spoken word-performance med kör. Verket förkroppsligar hundratals år av institutionellt våld och hemsökelser på ön Själö. Utgångspunkten är tre herbarier som samlats in och skapats på ön mellan 1673 och idag.
frön ligger och väntar
i marken under vintern
den här platsen är hemsökt
av historiens likgiltighet
rötterna är alltid större
än själva växten
vad du ser är inte
hela berättelsen
Jag kallar på sälarna, klipporna, fästingarna, kropparna som saknas och växterna för att visa oss vägen.
Jag gräver varsamt efter rötterna, det botaniska beviset.
Med stöd av Finska Kulturfonden och Kulturfonden för Sverige och Finland.
MALIN ARNEDOTTER BENGTSSON
The Cat – A Cat Dream. Performance with Malin Arnedotter Bengtsson.
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
Malin Arnedotter Bengtsson received her MFA from the University of Bergen in 2022. Since then, she has had solo exhibitions at Studio 17, Stavanger (2023), Galleri Kronborg, Bergen (2024), and Konstkuben, Vallentuna Kulturhus (2025). She has also participated in international group exhibitions, including at the Union of Artists of Armenia, Yerevan (2025), The Wrong House, Kortrijk, Belgium (2023), and Pipeline Gallery, Los Angeles (2023). In addition, she has performed at institutions such as Moderna Museet and the Royal Institute of Art in Stockholm.
Malin Arnedotter Bengtsson tog sin MFA vid Universitetet i Bergen 2022. Sedan dess har hon haft separatutställningar på Studio 17, Stavanger (2023), Galleri Kronborg, Bergen (2024) och Konstkuben, Vallentuna Kulturhus (2025). Hon har även deltagit i internationella grupputställningar, bland annat vid Union of Artists of Armenia, Jerevan (2025), The Wrong House, Kortrijk, Belgien (2023) och Pipeline Gallery, Los Angeles (2023). Hon har också genomfört performance vid institutioner som Moderna Museet och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm.
MARIKA ORENIUS
Between Us – guided (thought) tour (2026), 15 min. with Marika Orenius (FI)
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
Between Us – guided (thought) tour aims to open up and challenge Marika Orenius’ own assumptions about what a community is and what tensions arise when we belong to one. Her guided tour takes the audience on a philosophical journey through the theme of community, using questions she has previously shared, and will likely leave questions unanswered.
A community is a group of people united by a common factor, such as place of residence, hobby, ideology, values, work or kinship. It is a social unit where members interact and experience a sense of belonging. A community can be small (family) or large (nation, international community).
Marika Orenius’ work is supported by the Finnish Cultural Foundation and the Cultural Foundation for Sweden and Finland.
Between Us – guidad (tanke)tur syftar till att öppna upp och utmana Marika Orenius egna antaganden om vad en gemenskap är och vilka spänningar som uppstår när vi tillhör en. Guidningen tar publiken med på en filosofisk resa genom temat gemenskap, med hjälp av frågor hon tidigare formulerat, och kommer sannolikt att lämna frågor obesvarade.
En gemenskap är en grupp människor som förenas av en gemensam faktor, såsom bostadsort, hobby, ideologi, värderingar, arbete eller släktskap. Det är en social enhet där medlemmarna interagerar och upplever en känsla av tillhörighet. En gemenskap kan vara liten (familj) eller stor (nation, internationell gemenskap).
Marika Orenius arbete stöds av Finlands Kulturfond och Kulturfonden för Sverige och Finland.
NETTI NÜGANEN
Open House (2026). Concept and performance by Netti Nüganen (EE)
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
We are in a bright, loft-style space. Welcome. You see large arched windows, natural light and a tree. The tree is swaying gently in the wind. You look straight into it, piercing it with your pupils. You melt it. It drips onto the floor – drip, drip, drip – sweet like syrup. You make everything drip: the pipes, the radiator, the dust, the plugs and switches, the scratches, the dirt, and the awkward-looking branch. We no longer need them. It is excess. A wet pool appears – a muddy accumulation of black, stagnant water. Please take off your shoes when entering this property.
Netti Nüganen is a performance artist and vocalist. In increasingly alienating times, quickly normalised, Nüganen questions what forms of storytelling are needed and what is at stake.
Open House continues her research into possible futures of coexistence through dark ecological thinking. Working with ice as a storytelling agent, she introduces this material into the gallery context. Taking on the role of a real estate agent, she invites the audience to an open house where views are auctioned off to the rhythm of an auctioneer’s chant.
Nüganen observes the human eye as it explores and selects, questioning the innocence of looking and considering what forms of coexistence emerge from this exchange. Against a backdrop of constant dripping – echoing environmental precarity – she reflects on how we might belong to a landscape that cannot remain the same. Constructing narratives while simultaneously deconstructing them is her method of opening space for new forms of dramaturgy.
Concept and performance: Netti Nüganen
House costume: Zody Burke
Ice paintings developed in collaboration with Pire Sova
Technical support: Andrej Zverev
Production manager: partner in crime (partnerincrime.eu)
Vi befinner oss i ett ljust loftliknande rum. Välkommen. Du ser stora välvda fönster, naturligt ljus och ett träd. Trädet svajar mjukt i vinden. Du tittar rakt in i det och genomborrar det med dina pupiller. Du smälter det. Det droppar ner på golvet – dropp, dropp, dropp – sött som sirap. Du får allt att droppa: rören, elementet, dammet, kontakterna och strömbrytarna, reporna, smutsen och den märkliga grenen. Vi behöver dem inte längre. Det är överflödigt. En våt pöl uppstår – en lerig samling av svart, stillastående vatten. Ta av dig skorna när du går in.
Netti Nüganen är performancekonstnär och sångerska. I allt mer alienerande tider, snabbt normaliserade, undersöker hon vilka former av berättande som behövs och vad som står på spel.
Open House fortsätter hennes undersökning av möjliga framtida samexistenser genom ett mörkekologiskt tänkande. Hon arbetar med is som berättande material och introducerar det i gallerirummet. I rollen som fastighetsmäklare bjuder hon in publiken till ett öppet hus där utsikter auktioneras ut till ljudet av en auktionsramsa.
Nüganen observerar det mänskliga ögat i dess utforskande och urval, ifrågasätter oskulden i att se och reflekterar över vilka former av samexistens som uppstår i detta utbyte. Mot en bakgrund av ständigt droppande – en klang av ekologisk osäkerhet – undersöker hon hur vi kan tillhöra ett landskap som inte kan förbli detsamma. Att bygga och samtidigt bryta ned berättelser är hennes metod för att öppna upp för nya former av dramaturgi.
REBECCA DIGBY
Performance (2026), 15 min, with Rebecca Digby
5 June
Katarina AP, Katarina Bangata 49
Rebecca Digby’s (b. 1987) artistic practice revolves around interrelational situations and is driven by the idea that these can be explored as philosophical objects through art. Her video installations and performances often take their starting point in the relationship between the physical and the virtual, as well as between the art experience and the body.
Dissonances that arise in these encounters become prisms of absurdity and intimacy – material for musical compositions, stagings and spatial interventions.
Rebecca Digby is educated at the Royal Institute of Art in Stockholm and has exhibited at Uppsala Art Museum, Österängens Konsthall and Moderna Museet, among others.
Rebecca Digbys (f. 1987) konstnärskap kretsar kring relationella situationer och drivs av idén att dessa kan undersökas som filosofiska objekt genom konsten. Hennes videoinstallationer och performance tar ofta sin utgångspunkt i relationen mellan det fysiska och det virtuella, liksom mellan konstupplevelsen och kroppen.
Dissonanser som uppstår i dessa möten blir prismor av absurditet och intimitet – material för musikaliska kompositioner, iscensättningar och rumsliga interventioner.
Rebecca Digby är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan och har ställt ut på bland annat Uppsala konstmuseum, Österängens konsthall och Moderna Museet.
SÖÖT / ZEYRINGER
Stories of Uncertainty – an interactive performance and installation by Sööt/Zeyringer (EE/AT)
Curator: Anna Kinbom
5–7 June
ID:I galleri, Tjärhovsgatan 19
Stories of Uncertainty is an interactive performance and installation. The artist duo Sööt/Zeyringer invites the audience to enter an environment of objects and texts that speak of the fear of an uncertain future and the simultaneous longing to escape our overly controlled lives.
By highlighting different perspectives, the work asks whether we can find stability in unpredictable times, both as individuals and as a community – and if so, how. Simple instructions encourage the audience to try out strategies for letting go and taking control. Visitors may listen, reflect, observe others or become active participants.
Stories of Uncertainty is a poetic reflection on instability in erratic times – politically, economically, socially and personally.
Tiina Sööt and Dorothea Zeyringer presented their first performance together in 2012, while studying Performative Arts at the Academy of Fine Arts in Vienna. Since then, they have developed works for theatre stages, exhibition spaces and the public realm. At the intersection of visual art, choreography and theatre, their performances address socially and personally relevant themes with both humour and poetic precision.
Their recent works include research into feminist art history, motherhood beyond normative frameworks and the expression of female rage. Their work has been presented at venues such as brut Wien, mumok, Kunsthalle Wien, Tanzquartier Wien, Wiener Festwochen, Sophiensæle Berlin and Schwankhalle Bremen.
Stories of Uncertainty är en interaktiv performance och installation. Konstnärsduon Sööt/Zeyringer bjuder in publiken att träda in i en miljö av objekt och texter som behandlar rädslan för en osäker framtid och den samtidiga längtan att fly våra alltför kontrollerade liv.
Supported by Bildrecht, Cultural Endowment of Estonia, and Austrian Embassy Stockholm
Genom att lyfta olika perspektiv ställer verket frågan om vi kan finna stabilitet i oförutsägbara tider, både som individer och som gemenskap – och i så fall hur. Enkla instruktioner uppmuntrar publiken att pröva strategier för att släppa taget och ta kontroll. Besökare kan lyssna, reflektera, observera eller själva bli aktiva.
Stories of Uncertainty är en poetisk reflektion över instabilitet i oberäkneliga tider – politiskt, ekonomiskt, socialt och personligt.
Tiina Sööt och Dorothea Zeyringer presenterade sin första performance tillsammans 2012, under studier vid Konstakademin i Wien. Sedan dess har de utvecklat verk för teaterscener, utställningsrum och det offentliga rummet. I skärningspunkten mellan bildkonst, koreografi och teater behandlar deras verk personligt och socialt relevanta teman med både humor och poetisk skärpa.
I sina senaste arbeten har de undersökt feministisk konsthistoria, moderskap bortom normativa ramar och uttryck för kvinnlig ilska. Deras verk har visats på bland annat brut Wien, mumok, Kunsthalle Wien, Tanzquartier Wien, Wiener Festwochen, Sophiensæle Berlin och Schwankhalle Bremen.
Med stöd av Bildrecht, Cultural Endowment of Estonia och Österrikes Ambassad Stockholm
TANA MANEVA
Performance / Butoh dance by Tana Maneva (SE/BG)
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
As a performer, director and actor, Tana Maneva’s work explores her personal performance language ANKOKU – a hybrid of theatre, butoh and dance.
Maneva approaches performance as an act of resistance, where rebellion is transformed into an artistic driving force. Her work reflects a system that places economic values before human values, efficiency before empathy, thereby weakening human dignity.
Tana Maneva is educated at the National Academy of Theatre and Film Arts in Sofia, Bulgaria, and the Subbody Butoh School in Dharamshala. Her work is characterised by a strong transgressive and avant-garde physical language. Since 2002, she has been based in Stockholm, working in close collaboration with composer Rikard Borggård and Teater Giljotin.
Tana Maneva är performancekonstnär, regissör och skådespelare. I sitt arbete utforskar hon sitt personliga performancespråk ANKOKU – en hybrid av teater, butoh och dans.
Maneva närmar sig performance som en motståndshandling, där uppror omvandlas till en konstnärlig drivkraft. Hennes konst speglar ett system som sätter ekonomiska värden före mänskliga, effektivitet före empati, och därigenom försvagar människovärdet.
Tana Maneva är utbildad vid National Academy of Theatre and Film Arts i Sofia, Bulgarien, samt Subbody Butoh School i Dharamshala. Hennes arbete kännetecknas av ett starkt transgressivt och avantgardistiskt kroppsspråk. Sedan 2002 är hon verksam i Stockholm och arbetar i nära samarbete med kompositören Rikard Borggård och Teater Giljotin.
TIMO TÄHKÄNEN
Not Designed to Fit (2026). Performance by Timo Tähkänen (FI)
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
Not Designed to Fit reflects on the experience of being in-between – a sense of not fully fitting into existing structures, roles or expectations. From Tähkänen’s perspective as a non-binary person, this in-betweenness is lived through the body.
In the performance, they approach queerness and non-binary embodiment through transformation, vulnerability and humour, using simple materials and actions.
Timo Tähkänen is a Finnish visual artist and drag performer whose work explores the body, gender and the experience of existing between categories. Their drag is often subtle and minimal, emerging through small gestures, shifts in appearance and the presence of the body itself.
Supported by the Cultural Foundation for Sweden and Finland
Not Designed to Fit reflekterar över upplevelsen av att vara mittemellan – en känsla av att inte riktigt passa in i befintliga strukturer, roller eller förväntningar. Ur Tähkänens perspektiv som icke-binär blir denna erfarenhet något som levs genom kroppen.
I performancen närmar hen sig queerhet och icke-binär kroppslighet genom transformation, sårbarhet och humor, med hjälp av enkla material och handlingar.
Timo Tähkänen är en finsk bildkonstnär och dragartist vars arbete utforskar kropp, kön och erfarenheten av att befinna sig mellan kategorier. Hens drag är ofta subtil och minimalistisk, och framträder genom små gester, förändringar i uttryck och kroppens närvaro.
Med bidrag från Kulturfonden för Sverige och Finland
TOM BRENNAN
Three Things Done Twice (2026), approx. 20 min, by Tom Brennan (SE/US)
6 June
Studio 44, Tjärhovsgatan 44
Tom Brennan works from the premise that embodiment can be used as a tool – even a weapon – to challenge norms of social interaction. As a disabled artist, he embraces the discomfort often directed towards disabled bodies and uses it to open up alternative ways of perceiving interaction.
Beyond politeness, the cruel and its intensities become a vivid, if problematic, possibility.
Over the past 40 years, Brennan has sustained a performance practice that originated in poetry and developed into an expression through dance and visual theatre. He works both solo and collaboratively. His practice explores the potential of everyday rituals to express the unknown and the absurd, and how the body – particularly the disabled body – can convey increasingly nuanced experiences.
Parallel to this runs an extensive exploration of assemblage, collage and painting, often developed in a more private mode. These works aim to articulate the tension inherent in human fragility. Each work becomes a distillation of time.
Tom Brennan utgår från idén att kroppslig gestaltning kan användas som ett verktyg – till och med ett vapen – för att utmana normer kring social interaktion. Som funktionsnedsatt konstnär omfamnar han det obehag som ofta riktas mot den funktionsnedsatta kroppen och använder det för att öppna upp andra sätt att uppfatta möten.
Bortom det artiga framträder det grymma och dess intensiteter som en levande, om än problematisk, möjlighet.
Under de senaste 40 åren har Brennan upprätthållit en performancepraktik som har sitt ursprung i poesin och utvecklats till ett uttryck genom dans och visuell teater. Han arbetar både solo och med samarbeten. I sin praktik undersöker han vardagliga ritualers potential att uttrycka det okända och absurda, samt hur kroppen – särskilt den funktionsnedsatta kroppen – kan förmedla allt mer nyanserade erfarenheter.
Parallellt löper en omfattande utforskning av assemblage, collage och måleri, ofta utvecklad i en mer privat sfär. Dessa verk syftar till att gestalta den spänning som finns i mänsklig bräcklighet. Varje verk blir en destillation av tid.
PAULA URBANO
Performative installation: ”The Geometry of Absence” (2026) by Paula Urbano
7 June
AM Public Studio, Katarina Bangata 25, street level.
The Geometry of Absence is a performative installation that explores absence as an extension of the body. The work is based on the idea that what is left behind before us – traces, gaps, silences – continues to establish their own bodies in space.
In the installation, absence does not become an emptiness but an active state: a pressure, a presence that exists in what is not visible. Through a tight architectural enclosure, Urbano depicts how the body can continue to speak even in its own absence.
The work moves in the borderland between the visible and the invisible, between memory and disappearance. Absence here becomes an extension of the body – a displaced presence that lingers, grows, vibrates and takes shape in space on its own terms.
Performativ installation: ”Frånvarons Geometri”
Frånvarons Geometri är en performativ installation som undersöker frånvaro som kroppens förlängning. Verket utgår från tanken att det som lämnats kvar före oss – spår, luckor, tystnader – fortsätter att upprätta sina egna kroppar i rummet.
I installationen blir frånvaron inte en tomhet utan ett aktivt tillstånd: ett tryck, en närvaro som finns i det som inte syns. Genom en stramt arkitektonisk inhägnad gestaltar Urbano hur kroppen kan fortsätta att tala även i sin egen utevaro.
Verket rör sig i gränslandet mellan det synliga och det osynliga, mellan minne och försvinnande. Frånvaron blir här en förlängning av kroppen – en förskjuten närvaro som dröjer kvar, växer, vibrerar och tar form i rummet på sina egna villkor.
Paula Urbano, photo: Zachris Trolin